Arsinoitherium
| Arsinoitherium Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: eocen - oligocen | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Placentalia |
| Ordning | Embrithopoda |
| Familj | Arsinoitheriidae |
| Släkte | Arsinoitherium |
| Vetenskapligt namn | |
| § Arsinoitherium | |
| Auktor | Beadnell, 1902 |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Arsinoitherium är ett släkte av paenungulata däggdjur som tillhör den utdöda ordningen Embrithopoda. Arsinoitherierna såg ut som norshörningslika växtätare och levde i norra Afrika för 36 till 30 miljoner år sedan, under sen Eocen och tidig Oligocen i områden med tropisk regnskog och vid kanten av mangroveträsk. En art som beskrivits från Etiopien, A. giganteum, levde dock så sent som för 27 miljoner år sedan.
Etymologi
Arsinoitherium har fått namnet från drottning Arsinoe I (vars namn användes för Fayyum, där fossilen hittades, i ptolemeisk tid) och grekiska θηρίον (therion), "best". Typartens artnamn, zitteli, hedrar den tyske paleontologen Karl Alfred von Zittel.[1]
Upptäckt och besläktade fossil
Den bäst kända, och först upptäckta, arten är A. zitteli. En annan art, A. giganteum, vars tänder är betydligt större än de hos A. zitteli upptäcktes i höglandet i Chilga-distriktet, Etiopien år 2003 och levde för 27-28 miljoner år sedan.[2] Medan Fayyum är den enda plats där fullständiga arsinoitheriumskelett påträffats, har andra arsinoitherider hittats i östra medelhavsområdet, som Crivadiatherium från Rumänien, samt Hypsamasia och Palaeoamasia båda från Turkiet.
Beskrivning
De bör när de levde ha sett ut ungefär som noshörningar. Vuxna exemplar av A. zitteli hade en mankhöjd på ungefär 1,75 meter och en längd kring tre meter.[3][4] Det mest framträdande draget hos Arsinoitherium var ett par jättelika horn på nosen och två mindre knölar över ögonen. Skelettet var robust, benen var pelarlika som hos dagens elefanter och även höftpartiet var elefantliknande.[3] De hade 44 tänder.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Arsinoitherium.Bilder & media- New fossils from Ethiopia open a window on Africa's 'missing years'
- Arsinoitherium fact file on BBC Science & Nature: Prehistoric Life
- Vincent L. Morgan and Spencer G. Lucas (2002). ”Notes From Diary––Fayum Trip, 1907” (PDF). Bulletin 22. Albuquerque: New Mexico Museum of Natural History and Science. 148 sidor. ISSN 1524-4156. http://www.scribd.com/doc/13199895/Notes-From-DiaryFayum-Trip-1907-Walter-Granger-Bulletin-22-2002-NMMNH.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
- ^ Beadnell, H.G.C., 1902, A preliminary note on Arsinoitherium zitteli, Beadnell, from the Upper Eocene strata of Egypt Public Works Ministry, National Printing Department (Cairo): sid. 1–4.
- ^ Sanders, W.J., Kappelman, J., and Rasmussen, D.T. 2004, New large−bodied mammals from the late Oligocene site of Chilga, Ethiopia. Acta Palaeontologica Polonica 49 (3): 365–392.
- ^ [a b] Andrews, C.W.. A descriptive catalogue of the Tertiary Vertebrata of the Fayûm. British Museum, London. Taylor and Francis. sid. 324. http://www.biodiversitylibrary.org/bibliography/55134#/summary
- ^ Mondéjar-Fernández (2008). ”El género Arsinoitherium: catálogo de la colección inédita del Muséum d’Histoire Naturelle de París y el problema del número de especies” (på spanish). Palaeontologica Nova SEPAZ (8): sid. 292–304. http://www.academia.edu/1470135/El_genero_Arsinoitherium_catalogo_de_la_coleccion_inedita_del_Museum_National_dHistoire_Naturelle_de_Paris_y_el_problema_del_numero_de_especies.
|
