Grottlira
| Grottlira Subfossil | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Liror Procellariidae |
| Släkte | Puffinus |
| Art | Grottlira P. spelaeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Puffinus spelaeus | |
| Auktor | Holdaway & Worthy, 1994 |
Grottlira[1] (Puffinus spelaeus) är en utdöd stormfågel i familjen liror som häckade på Nya Zeeland.
Utbredning och systematik
Grottliran blev känd 1991 genom subfossil som återfanns i grottor på västra och nordvästra Sydön, Nya Zeeland och beskrevs 1994 av Richard Holdaway och Trevor Worthy. Typlokalen är grottan Te Anan Titi, därav namnet. Benlämningarna är från slutet av pleistocen till sen holocen. Grottliran häckade med säkerhet vid eller nära typlokalen, möjligen på klipphyllor utmed Fox River nära grottan Te Ana Titi, eftersom nästan 10% av benlämningarna är från ungar. DNA-studier visar att den var nära släkt med likaledes nyzeeländska lirorna kaikouralira och nyazeelandlira.
Utseende och levnadssätt
Grottliran var lik sina närmaste släktingar kaikouralira och nyazeelandlira, men mindre. Vingens proportioner liknar nyazeelandliran snarare än den mer långvingade kaikouraliran, vilket tyder på att grottliran var mer eller mindre en stannfågel. De tre arterna häckade allopatriskt, där grottliran föredrog fuktigare skogar och bergstrakter liksom mer kustnära lokaler. Födan bestod troligen av småfisk och kräftdjur som den fångade i intilliggande Tasmanska havet året runt.
Utdöende
Grottliran tros ha dött ut kort efter att människan kom till Nya Zeeland. Den utrotades förmodligen på grund av att polynesisk råtta (Rattus exulans) introducerades till ön av polynesier för mindre än 1000 år sedan.[2] Häckningskolonierna kan också ha överexploaterats direkt av människan.
Referenser
Tryckta källor
- Holdaway, R.N.; Worthy, T.H. 1994. A new fossil species of shearwater Puffinus from the late Quaternary of the South Island, New Zealand, and notes on the biogeography and evolution of the Puffinus gavia superspecies. Emu 94: 201-215.
- Tennyson, A.; Martinson, P. 2006. Extinct birds of New Zealand. Te Papa Press, Wellington.
- Tennyson, A.J.D.; Shepherd, L.D. 2017. DNA reveals the relationships of the extinct Scarlett's shearwater Puffinus spelaeus (Procellariiformes: Procellariidae). Journal of Ornithology 158: 379-384.
- Worthy, T.H.; Holdaway, R.N. 2002. The lost world of the moa. Indiana University Press, Bloomington and Indianapolis.
- Worthy, T.H.; Zhao, J.X. 2006. Late Pleistocene predator-accumulated avifauna from Kid’s Cave, west coast, South Island, New Zealand. Alcheringa Special Issue 1: 389-408.
Noter
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ A New Fossil Species of Shearwater Puffinus From the Late Quaternary of the South Island, New Zealand, and Notes on the Biogeography and Evolution of the Puffinus gavia Superspecies by RN Holdaway and TH Worthy; Emu - Austral Ornithology 94(3) s:201-215
Externa länkar
Wikispecies har information om grottlira.Artförteckning
|
